Pissoiren

1. Indirekta och en del direkta miljöbeskrivningar blandas och platsen blir mycket levande. Hon beskriver också genom motsatser, säger hur det är ”... så långt ifrån hans prydnadsdukar och gardinuppsättningar man kan tänka sig”. Åsa säger aldrig rakt ut att det är äckligt men man förstår det (ex ”Odören stack i näsan.” och ”Jag höll andan för att inte kväljas.”) och äcklas bara av att läsa det. Fysisk miljöbeskrivning används mest (ex lukt och vad Åsa ser) men det ger ändå en känsla av att man befinner sig där, en obehaglig känsla. I stycket får man också en del inre personkaraktäristet om Leif, för att han inte behöver gå dit men gör det ändå för att försöka bekräfta sin manlighet. Där får man också ännu mer känsla av hur miljön är, att det ska vara ”manligt”. Ur Åsas och Leifs perspektiv är alltså manlighet att inte känna det obehag som Åsa, en liten flicka, får av att vara inne på pissoaren. 

Julia, Ronja, Albin, Marcus (Erica)