Trots att Åsa får en väldig annorlunda uppfostran har hon ändå en pappa som bryr sig. Han spenderar kvällarna med henne, visar att han tycker om henne och de har trots allt en god relation. Något som vi tycker är viktigt att ha i åtanken i fallet. På så sätt är faktiskt Leif en bra pappa.
Som socialsekreterare är det antagligen svårt att kunna se den här bilden. Åsa har en pappa som dricker mycket, spenderar sina pengar på andra saker än vad han borde och Åsas uppfostring stämmer inte överens med den ideala bilden i samhället. Med andra ord ser bilden utifrån annorlunda ut jämfört med relationen mellan pappan och dottern.
Fast vad vi kan se nu så verkar fallet inte uppnå tillräckligt underlag för att Åsa skulle omhändertagits. Det kanske blir värre senare i boken. För stunden i vilket fall tror vi inte en utredning skulle leda till att Åsa omhändertas.
Skulle hon mot förmodan bli det blir hon antagligen inte placerad i en annan familj utan får troligen bo mer hos sin mamma. En annan lösning kan vara en stödfamilj som stöttar upp situationen. Åsa får se en annan bild av en familj. Far föräldrarna är också viktiga. Troligen får hon bo kvar hos sin pappa för att invänta och se hur fallet utvecklar sig.
Alexander och Company
Berättelsen om Åsa och hennes pappa är ett typiskt exempel på en NYANSERAD (ni vet vad jag syftar på…) skildring av en pappa-barnrelation. Ja, pappan är alkis, det förstår vi så väl, men han älskar också sin dotter högt och hon vet om det och är trygg med det. Och han skildras som en MÄNNISKA och inte bara som en ALKIS. Vi är så snabba på att döma människor, och ge dem olika etiketter. Och är det bara etiketten som vi ser, och den skymmer människan där bakom. Jag vet att jag själv ofta faller i den fällan. Har ni också gjort det?
SvaraRaderaJa, tyvärr! Viktigt är att man väljer bort dessa tankar och låter personen själv bilda vår uppfattning.
SvaraRadera/Petrus, Alexander, Gabriella och Mohammed
Men jovisst, du lyfter en hög och aktbar tanke!
SvaraRadera